Invitation and Rejection
The spectacular Amor Fati from 1993 also plays on the woman seen as a victim and martyr. The central image is a photographic paraphrase of a baroque painting of Saint Agatha. She was canonized as a result of refusing the unwanted advances of a Roman consul, a heathen who then cut off her breasts in reprisal. Waelgaard's woman holds a bloodstained cloth to her breast, but her expression is of stoical calm and emotional balance. The red stain is picked up by the close-ups of meat and roses in the side panels. Round forms and red colours.
At first glance, the work may be perceived as an allegory of woman as the object of masculine desire, but the signs prove to be subversively charged. The aggressive spikes of the frames imply both the crown of thorns and a deadly weapon. Here, the conflict between seductive invitation and flat refusal is further heightened. And with this, the lines of the relationship between executioner and victim cannot be distinctly drawn. A field of uncertainty arises, a dialogue which is, in the end, carried on between the work and its viewer.
Det spektakulære verket Amor Fati fra 1993 spiller også på kvinnen sett som offer og martyr. Sentralbildet er en fotografisk parafrase over et barokkmaleri av den hellige Agata. Hun ble helgenkåret etter å ha avvist en romersk konsuls uønskede tilnærmelser – en hedning som deretter skar av henne brystene som straff. Wælgaards kvinne holder et blodflekket klede mot brystet, men uttrykket hennes er av stoisk ro og følelsesmessig balanse. Den røde flekken tas opp igjen i nærbildene av kjøtt og roser i sidepanelene. Runde former og røde farger.
Ved første øyekast kan verket oppfattes som en allegori over kvinnen som gjenstand for mannlig begjær, men tegnene viser seg å være ladet med et undergravende innhold. De aggressive piggene på rammene antyder både tornekronen og et dødelig våpen. Her forsterkes konflikten mellom forførende invitasjon og bastant avvisning ytterligere. Og dermed kan ikke linjene i forholdet mellom bøddel og offer trekkes tydelig opp. Et felt av usikkerhet oppstår, en dialog som til syvende og sist føres mellom verket og dets betrakter.
Det spektakulära verket Amor Fati från 1993 spelar också på kvinnan sedd som offer och martyr. Centralbilden är en fotografisk parafras på ett barockmåleri föreställande den heliga Agata. Hon helgonförklarades efter att ha avvisat en romersk konsuls oönskade närmanden – en hedning som därefter skar av hennes bröst som straff. Wælgaards kvinna håller en blodfläckad duk mot sitt bröst, men hennes uttryck är av stoiskt lugn och känslomässig balans. Den röda fläcken tas upp igen i närbilderna på kött och rosor i sidopanelerna. Runda former och röda färger.
Vid första anblicken kan verket uppfattas som en allegori över kvinnan som föremål för manlig åtrå, men tecknen visar sig vara laddade med undergrävande innehåll. De aggressiva piggarna på ramarna antyder både törnekronan och ett dödligt vapen. Här förstärks konflikten mellan förförisk inbjudan och bestämt avvisande ytterligare. Och därmed kan gränserna i relationen mellan bödel och offer inte dras tydligt. Ett fält av osäkerhet uppstår, en dialog som i slutändan förs mellan verket och dess betraktare.